jessica jansson

idag har det gått 3 månader. det har gått så fort, men samtidigt så sakta.
det har fortfarande inte riktigt sjunkit in att du faktiskt är borta.
det är 3 månader sen jag träffade dig för sista gången. 3 månader.
du missar så mycket, och du är så saknad.
jag tänker på dig varje dag, och undrar hur du har det där uppe.
det känns fortfarande så overkligt.
jag önskar att jag hade tagit vara på tiden mer, medans du fortfarande fanns med oss.
nu är det försent.
jag minns fortfarande den där natten. natten mellan den sjätte och sjunde december 2011.
beskedet. chocken. paniken. skriken. gråten. allt.
så många tårar som fälldes för dig.
ingen kunde tro att det var sant. den där natten som vi skulle ha det så roligt på skolan.
hela klassen tillsammans med dom andra mediaeleverna.
det blev inte riktigt som vi tänkt oss. tyvärr.
du med ditt fina leende, roliga humor och knasiga idéer.
vart tog du vägen, min vän?
utan avsked försvann du. bara sådär.
kom tillbaka och låt oss se dig igen, känna på dig igen, prata med dig igen. vad som helst.
du var så lycklig.

jag saknar dig. vi ses ♥



kommer ihåg att det var den där dagen jag fick smaka loka av dig.
då vi satt där.
du hade lite mindre än halva kvar, och jag fick det som fanns kvar.
dock var det inte päron.
men vad gör det? det finns värre problem här i världen.